Verksamhetschefen för Hässelby Akalla AVC, Erik Lucht samtalar med Heidi Hopea Adolfsen, enhetschef för Husby Akalla vårdcentral. Video: Anna-Maria Ahlén.

Från magplask till succé - transkulturellt projekt

Kulturkrockar och språkförbistringar – hur får man bukt med det?  Ledningen för Hässelby Akalla AVC har startat ett transkulturellt projekt  som givit goda resultat på bara några månader. 

– Vi har gått från magplask till succé, säger verksamhetschefen för Hässelby Akalla AVC, Erik Lucht.
Husby Akalla vårdcentrals enhetschef, Heidi Hopea Adolfsen, nickar leende.

I höstas startade de samtalsgrupper för personal på Husby Akallas vårdcentral som fokuserade på det kulturella perspektivet, vikten av kunskap om och förståelse för varandras olikheter – vare sig det handlade om läkare eller patienter. Det gick sådär. Eller inte alls. 

Det fanns de som sa: ”Det där är ju inget nytt, det där vet vi redan.” Och någon sa: ”Kultur? Ska vi börja dansa nu också?” Många tyckte att det här inte var rätt sätt att använda arbetstiden på, att det blev mer av flummigt snack om attityder än någon konkret förändring.

– Det finns till exempel olika sätt att uttrycka smärta på i olika kulturer, berättar Heidi Hopea Adolfsen. Det gäller att kunna förstå och tolka signaler rätt för att kunna hjälpa patienter på bästa sätt. Och att vi som jobbar ihop förstår varandra.

Runt 70 procent av invånarna i Stockholms stadsdelar Husby och Akalla har utländsk bakgrund. Det avspeglas också i medarbetargruppens sammansättning. Efter det transkulturella projektets start i höstas och inte särskilt lyckade försök till att överbrygga kulturella klyftor, kom plötsligt en vändning. 

– Det var tack vare våra medarbetare som jag kom på hur vi istället skulle kunna jobba med de här frågorna, säger Erik Lucht. De sa ifrån och vi fick tänka om. Hur skulle vi effektivt kunna bidra till att skapa mer kunskap om och förståelse för varandras kulturella olikheter? Och genom det ge patienterna ett bättre bemötande, skapa en bättre och mer attraktiv arbetsmiljö, som dessutom gör det lättare att rekrytera personal?

En rejäl utmaning, med andra ord.
– Våra medarbetare ville istället att vi skulle sätta in frågor om kulturkrockar och språkförbistringar i sitt rätta sammanhang, fortsätter Erik Lucht. Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen efterfrågar alltid om man har gjort riskbedömningar och om det finns handlingsplaner när problem ska åtgärdas. När vi istället utgick från mätbara och konkreta mål som patientsäkerhet och vårdcentralens ekonomi i vårt transkulturella projekt, det var då det vände och blev intressant för våra medarbetare.

Samtalen med medarbetarna ändrade alltså fokus från attitydförändrande arbete till basfrågor. Nu kommer problem som kulturkrockar och språkförbistringar mer in som en del av en större helhet – i vårdcentralens konkreta verklighet och strävan efter att uppfylla uppsatta mål. Att tydliggöra kopplingen mellan till exempel vårdcentralens ekonomi och kulturkrockar, har fått många fler engagerade och delaktiga i förändringsarbetet. Och på bara några månader har det hunnit att hända mycket.

– Det har blivit bättre stämning och sammanhållning på jobbet, säger Heidi Hopea Adolfsen och det har blivit lättare att rekrytera nya medarbetare till oss. Fler patienter känner sig mer trygga och vi minskar riskerna för missförstånd, det ser vi i våra uppföljningar. Det är lättare att prata om de kulturella problem som finns och det finns en klart ökad förståelse för varför det är så viktigt.

– Det transkulturella projektet har gjort att vi alla har fått skärpa till oss och det påverkar alla delar av vår verksamhet på ett positivt sätt, avslutar Erik Lucht.

Marie Eriksson